Fredrik turistar solo

Dags att sätta en kryss till i “där-har-jag-varit”-listan: Jag, Fredrik, besöker Sixtinska kapellet. Helena o Clara stannade hemma i Ostia, lite oroliga för den romerska trafiken och stadens gropiga trottoarer. Trots det var det första jag mötte i Rom de här damerna, och de verkade klara sig bra.För att slippa köerna köpte jag en “skip the line”-biljett (40 euro efter lite prut) med guide. Kände mig onekligen som en turist och för att förstärka det tog jag en osmaklig pizza-macka med öl för 100 kr (väldigt dyrt för att vara Italien), självklart ackompanjerad med den obligatoriska gatumusikanten. Väl inne i Vatikanen så var det galet mycket folk, men ändå väldigt hög wow-faktor, svårt att beskriva. Guiden bröt rätt hårt på italienska och skrattade väl kraftigt åt sina egna skämt, men det kunde inte förta känslan när vi fick se saker som man sett i historieböcker ändå sedan man började läsa historieböcker. Lite roligt att i Sixtinska kapellet, där prat är strängt förbjudet, var alla tysta förutom vakterna som gick omkring och röt med tordönsstämmor att folk skulle vara tysta.

Lite bilder som egentligen inte gör sig så bra på bild, i alla fall med mig som fotograf. Inne i Sixtinska kapellet fick man inte fotografera.

Arezzo

Idag var vi i Arezzo, som är ännu en av etruskernas huvudstäder. Lite annorlunda de andra byarna vi varit på, Arezzo är en mer riktig stad. En ganska stor del förstördes under 2:a vlärdskriget, men det finns maasassvis att se ändå, por ejemplo:

Den romerska amfiteatern

En pampig kyrka.

Pieve di Santa Maria (baksidan)

Piazza Grande gör sig så här på film:

Apropå film, “Det ljuva livet” spelades delvis in på denna piazza.

Och här har vi Helena som skådar upp mot tornet på katedralen/duomo. Tyvärr stängd när vi var där.

Tyvärr var katedralen stängd, så vi försökte oss på Fortezza Medicae. Stängd även den, som synes.

När även Basilica di San Francesco var stängd blev Helena så här till sinnet.

Och satte sig med några lokala, lagom välartade, ungdomar.

En dag på landet

Idag följde vi med Alberto till hans familjs gård, där de odlar* nästan allt som de serverar på hotellet – oliver, fikon, citroner, kaniner, getter, höns, nötter och massa annat, till och med säden till brödet. Och inte minst druvorna till vinet 🙂

Vi fick lära oss att påfåglar kan flyga. Alberto har 15 påfåglar och de sätter sig i det häringa trädet när solen går ner. Tänk vad man får lära sig!

Påfågelträdet

Höns och deras boning.

Familjehuset

Såklart en liten kyrka har de också på gården

Här förvaras citronplantorna under vintern annars används som festlokal som bjuder på en blygsam utsikt över Toscanska dalen

Albertos telefon gick varm hela tiden trots det hade han alltid tid för sina gäster och var alltid lika entusiastisk och skrattig.

Från Albertos ägor gick vi pilgrimsvägen till den lilla kyrkan i byn. Det sägs att vägen går från England till Jerusalem. På vägen dit fann vi ett antal fikonträd helt knökfulla med mogna fikon! En liten persika slank också med på bild.

Väl vid kyrkan möts vi av en riktig Santa Claus, Giovanni Roberto, som sköter om kyrkan och ringer i klockorna tre gånger per dag kl 6, 12 och 18.

Han tog emot pilgrimer och berättade stolt han själv gått pilgrimsfärd från Norge till Jerusalem.

Clara lite skeptisk till gubbar med skägg …

Aspersorium från år 1000

 

Utsikt från kyrkan över Val di Chiana.

Under romartiden så gick det en flod i dalen som anslöt till Tibern. Romarna tröttnade på att Tibern med jämna mellanrum svämmade över, och skyllde på Chiana-floden. Sagt och gjort, man täppte helt enkelt till utflödet in till Tibern. Följden blev att hela dalen översvämmades. Dalen blev till sjö, och bönderna fick helt sonika flytta upp i bergen och skola om till att bli fiskare istället. Det är därför kyrkan ligger så högt upp, och inte nere i dalen som vanligt är. Som sagt, tänk vad man lär sig.

För övrigt kommer världens äldsta kossa från den häringa dalen, Chianina-kon, serverades ofta på vårt La Cantina Relais. Gott värre.

* Man odlar inte kaniner, höns etc, utan man föder upp dem. Tack för info, Nina!

Livet på La Cantina Relais- Fattoria il Cipresso

Man kan säga att vi åt och drack väldigt mycket…

Ni undrar förstås vem som är i bakgrunden. Jo en Belgare som var här för tredje gången. Något mycket vanligt med återkommande gäster!

Den lilla frukosten. Japp, mätt!

Köket hade stängt för lunch men självklart kunde de ordna ljuvlig pasta åt oss. Japp mätt även den här gången.

Clara väldigt nöjd i sin fåtölj på rummet “pink room” med utsikt över gården och kyrkan i byn.

Clara charmade alla förstås.

San Giovese 2016

Från Ostia till Toscana

Italien, i september, då ska det vara varmt och soligt, eller hur? Inte den här dagen. Vi vaknade till en rasande storm – träden kring vårt hus slog mot jalusierna, åska och blixtar som kunde väcka de döda, och regnet bara vräkte ner.

Tanken var att vi skulle lämna Ostia den här dagen, och ta oss till il Cipresso  i Toscana. När det vräkt ner ett par timmar verkade det lugna ner sig lite, och vi bestämde oss för att trots allt ge oss iväg. Väl nere på gatan insåg vi att det nog regnat mer än vanligt.

Vi lyckades få ut bilen till slut, men det var rätt blött vägen ut ur Ostia också.

När vi äntligen lyckats zick-zacka oss ur stan så fick vi punka. Så här lycklig såg Fredrik ut vid det tillfället. Observera dock bakgrunden på bilden (och att Fredrik verkar ha oproportionerligt stort huvud, konstigt) Mannen i bakgrunden lyckade dessutom skrämma slag på Clara.

Jo, vi fick hjälp av den vänliga barägaren att byta till reservdäck, tog oss till flygplatsen där vi kunde byta mot en exakt likadan bil (fast med fyra hela däck) och kunde till slut åka vidare mot nya äventyr. Tjoho!

Resdagen

Ja, resan gick väl egentligen ganska bra. Med två timmars marginal på Arlanda hade vi gott om tid att äta svindyra och ganska äckliga mackor (ett koncept som Arlanda har utvecklat intill perfektion) samtidigt som vi lyckades hålla Clara på gott humör.
På flyget var Clara gurglande glad ändå tills det var dags för landning då hon förstås somnade djupt.
Från flygplatsen kastade vi oss in i en taxi till Rom och gjorde lite turistande på rekordtid!

Colloseum
Spanska trappan

Vi bor i en lägenhet som är riktigt fin. Stor, med två sovrum och två badrum, hyfsat kök och enorm terrass. Från den skulle vi kunna ha utsikt över havet, men eftersom kommunen är så snål/fattig så har man inte brytt sig om att tukta träden längst gatorna. Så, vi ser mest blad och kastanjer (tror vi att det är). Fast en liten havsglimt ser vi.

Vår värd är dock lite slarvig, lägenheten är ganska sliten och det var en del som inte fungerade från början (och hur ugnen ska slås på är fortfarande oklart). En extra bonus var att det ingår två solstolar med parasoll vid närmaste stranden, il Delfino. Så här hittar man från lägenheten till delfinen:


Något dopp den här dagen blev det inte, men väl en drink med Anne på il Curvone, bästa beach-baren i Ostia. Så här ser Anne ut när hon avnjuter en Aperol Spritz i motjus: